Det vill inte säga lite

Förr hade jag ett mål, en strävan som var viktigare än allt annat. Att ha en flickvän. Jag trodde att den mest avgörande faktorn för att ha det bra var att ha en flickvän. Och jag hade alltid en flickvän.

Nu har jag ett annat mål, att trivas med tillvaron. Jag ska ha roligt. Jag ska umgås med människor som jag tycker om och jag ska göra saker som jag tycker om att göra.

Det nya målet passar mig bättre än det gamla. Man blir inte automatiskt lycklig av att ha en flickvän, men man blir lycklig av att trivas med sig själv och sin tillvaro. Att ha en flickvän kan göra att man trivs, men det är egentligen inget självändamål i sig.

En dag kommer jag att bli tillsammans med en flicka igen. Men jag letar inte efter henne. Kanske har jag redan mött henne, kanske inte. Jag har ingen brådska.

Jag tror att man ska försöka låta bli att stirra sig blind på saker. Jag ser sånt som jag inte såg förut och jag värdesätter sånt som jag tidigare inte har brytt mig om. Om man vill ha en flickvän till varje pris och bara tänker på det så missar man allt annat. Och det vill inte säga lite.

Per - 2 juli 2003

Tillbaka