Sankte Per

Jag vill komma till himlen, sa herr Anton. En dag ska det ske, sa pastorn. En dag? Jag vill dit nu i afton! Vad ska du göra där, himlen är vacker men du har det bättre här. När dina dagar är räknade tar Sankte Per emot dig med öppen famn, han slår frikostigt upp portarna till Herrens land. Okej, okej, jag vill ju inte dö, vill gå upp och titta lite bara. Sankte Per, hör du mig, svara! Då hörs en mullrande röst. Jag hör din bön, men ställ dig sist i kön! Det var knappast någon tröst. Men snälla du, var inte så hård! Om jag får komma hem till dig så ska jag bjuda igen på min gård. Du ska få det bästa huset har att erbjuda, sill och fläsk och smör. Äh, bjud in pastorn istället, hit är du välkommen först när du dör. Nu vill jag inte höra mer av ditt gnäll. Okej då, pastorn, har du lust att komma på middag i kväll? Det vore trevligt men jag kan inte just då, jag ska segla ut med mitt skepp på böljan den blå. Nej men vad roligt, ska du det? Då glömmer vi middagen, så följer jag med. Skepp ohoj, alle man ombord! Nej men vad är nu detta, skutan är omgjord! Den lämnar vattnet och far upp i skyn! Man över bord! Ingen vacker syn! Nej, det var ju Anton som föll av! Plask! Nu simmar han på öppet hav. Aj aj aj, hur ska detta sluta? Pastorn ropar från sin skuta, lycka till, du klarar det här! Och gör du det ej, kan du hälsa till Sankte Per. Tack! Det ska jag göra! Det där var precis vad jag behövde höra. Anton simmar i flera mil, tills han plötsligt ser en krokodil. Usch, såna där tycker jag inte om. Sankte Per tittar fram bland molnen och säger kom! Nu har du sovit din sista blund! Krokodilen närmar sig, men går grund! Puh, lite flyt ska man ha. Det hade inte krokodilen, det var bra. Anton simmar lugnt vidare tills han slutligen når land. Som en främmande gäst på en främmande strand, känner han sig när han tar av sin blöta tröja. Var är jag? Svaret skulle inte dröja. Där är du ju! ropar en välbekant stämma. Det är pastorn, de är hemma. Nej men pastorn, skönt att se dig! Tack Anton, jag kan bara hålla med dig. Om erbjudandet om middag fortfarande gäller förstås. Pang! Intill dem landar en gigantisk koloss. Jag har ändrat mig och följer med på det där. Visst, det går utmärkt det, Sankte Per. Så beger de sig till gården, alla tre. Anton steker fläsk och pastorn kokar te. Festen varar natten lång, Per och Anton buggar loss till pastorns sång. Även om det kan se svårt ut så, slutar det oftast väl ändå.

Per - 27 augusti 2003

Tillbaka