En låga har slocknat

Jag träffade aldrig Anna Lindh. Ändå känns det som att jag nyss har förlorat en anhörig. Jag såg upp till henne mycket.

Olof Palmes död berörde mig starkt. Jag var sju år gammal då, men den otäcka känslan finns fortfarande kvar inom mig. I dag gör den sig mer påmind än någonsin.

När jag föddes var Anna Lindh ledamot av Enköpings kommunfullmäktige, ett uppdrag som hon fick som 20-åring. När jag var 20 år blev jag ledamot av samma kommunfullmäktige. Redan som 13-åring blev Anna Lindh ordförande för en lokal förening i ett politiskt ungdomsförbund i Norra Trögd, en kommundel i Enköping. Även jag var 13 år gammal när jag blev lokal ordförande för ett annat politiskt ungdomsförbund, också det i Norra Trögd. Dessutom gick vi på samma gymnasieskola, fast två decennier skilde oss åt. Det sägs att Anna Lindh, precis som jag, en gång var elevrådsordförande där.

Jag har gråtit i dag. Jag varken kunde eller ville hålla tårarna tillbaka. Sverige har förlorat sin kanske viktigaste politiker. Två barn har förlorat sin mor. Det är en förlust för det öppna, fria samhället. Det är en förlust för demokratin.

Ingenting kan tas för givet. En låga kan släckas lika hastigt som den tänts. En medmänniska kan ryckas ifrån oss, utan att vi hinner förstå hur eller varför. Det hände i morse.

Per - 11 september 2003

Tillbaka