Japan - där framtiden börjar

Det är med blandade känslor jag drar klockan sju timmar tillbaka och landar på flygplatsen i Bryssel. Efter att ha varit mer än 8000 kilometer hemifrån i mer än 70 dagar ska det bli skönt att komma till Sverige igen. Att få ta del av de sista svenska sommardagarna, att få träffa sin familj och sina vänner och att få återgå till sitt normala liv. Men jag saknar redan Japan.

Mitt livs hittills mest intressanta och lärorika månader har just passerat. Att Japan är sju timmar före Sverige (åtta under vinterhalvåret) känns liksom. När vi svenskar vaknar upp på morgonen har japanerna redan avverkat första halvan av dagen och hunnit med mycket.
I den japanska familjen arbetar oftast bara mannen, medan kvinnan är hemmafru. Inom många yrken är arbetsdagarna långa och semestrarna korta, så många pappor träffar sina barn alltför sällan. Detta hårda arbetande har dock lett till att Japan har blivit världsledande inom många områden.

L eller R?
När jag kom till Japan tyckte jag att mycket var underligt. "Varför gör de så där? Så gör vi inte i Sverige", tänkte jag ofta. Allt var verkligen annorlunda.
Människorna i Japan är vänliga, artiga och trevliga. De är oftast lätta att komma överens med, även om deras engelska språkkunskaper är begränsade. Japaner vill verkligen förstå och vara till hjälp.
Den äldre generationen talar ingen engelska alls. Bland de yngre är det väldigt olika. Vissa talar helt problemfritt, men den stora merparten av Japans ungdomar har betydligt svårare med språket. Många kan förstå engelska någotsånär, men pratar inte själva. Engelskutbildningen i Japanska skolor är inte av speciellt hög kvalitet. Man studerar i stort sett bara grammatik och tränar aldrig uttal, annat än amerikansk fonetik. Att läraren själv inte kan tala engelska är inte något ovanligt.
Japanerna hör ingen skillnad på "l" och "r" och inte heller på "b" och "v". Det japanska språket har inga pluraländelser och ingen bestämd form, vilket också skapar problem när de talar engelska. "Girl" heter "garru", "good" heter "guddo" och "very" heter berry", för att bara nämna några exempel.

Geishor och tempel
Japan har utvecklats snabbt efter andra världskriget. När man står mitt i den toppmoderna, högpulserande Tokyostadsdelen Shibuya, eller när man klockan fyra på morgonen promenerar genom det vilda nattlivets Roppongi, har man svårt att tänka sig att det gamla Japan med tempel, geishor och tecermonier någonsin har existerat.
Men det gamla Japan lever fortfarande i högsta grad. Trots konkurrens från västerlandets livsstil lever det japanska folket i stor utsträckning efter sina egna seder och bruk Att behålla gamla traditioner är viktigt i Japan. Det märks inte minst på maten, som är helt annorlunda än vår. Ris och grönsaker är mycket viktigt och ingår nästan alltid. Till de flesta måltider serveras också en speciell soppa, miso och salta inlagda grönsaker, tsukemono. Kött äter man oftast bara som tillbehör. Allt äts med pinnar utom soppa, som man dricker.
I Japan finns många vackra tempel och helgedomar att beskåda. Majoriteten av japanerna bekänner sig till både buddismen och shintoismen. För den yngre generationen har religionen dock endast en traditionell kulturell betydelse. Japanska ungdomar är lika lite troende som svenska.

Att åka tunnelbana i Tokyo
När man först kommer till Japan tycker man att det är alldeles för mycket människor överallt. Dessutom har de alltid bråttom. Alla springer, framförallt på tåg- och tunnelbanestationerna. Att åka tunnelbana i Tokyo under rusningstid är plågsamt. Det går in bra många fler människor i en tunnelbanevagn än du någonsin kan föreställa dig, det kan jag försäkra.
Men efter ett tag märker man att det finns en annan sida också, det lugna och fridfulla Japan, en värld där fullständig harmoni råder. Den världen kan man hitta i japanska trädgårdar, ute på landsbygden och i människors hem.

På golvet
Hemmen är ofta små och enkla. Dörrposterna är låga och det är inte speciellt högt i tak. Som medellång svensk känner man sig ganska stor och klumpig i de små rummen. Men japanska hus är inte gjorda för att stå i. När man slår sig ner på golvet ser man genast allt i ett annat perspektiv.
I Japan sitter man alltid på golvet, som är täckt av sävmattor, kallade tatami. Från början är det obekvämt, men man vänjer sig snart. Sover gör man på en slags madrass, futon, som på morgonen hängs ut på balkongräcket för vädring. Därefter viker man ihop den och stoppar in den i garderoben tills det är läggdags igen.
Efter att Japan förlorade andra världskriget har USA haft stor betydelse för Japan. Utan USAs inblandning hade Japan knappast varit vad det är idag. I Hiroshima trodde jag att jag skulle stöta på motstånd mot USA, efter vad som hände 1945. Men förståelsen var mycket stor. Japan skadade också andra länder under samma krig, hörde jag. Det är krig i sig det är fel på. Tacksamheten till USA är stor efter den hjälp man har fått med uppbyggnaden av landet.

Svensk musik
Vad vet japanerna om Sverige? Ja, något som alla känner till är förstås Volvo, även om man ibland får höra att det är ett tysk bilmärke. Endast rika kör Volvo i Japan, men det är ändå en ganska vanlig bil.
Att vi har vacker natur, vet man också, och det svenska välfärdssystemet är känt. Sedan har vi det här med musiken, förstås. Varje gång jag klev in i en musikaffär fick jag, för mig helt okända, svenska skivor presenterade. Band och musiker från Sverige som inte alls är kända här kan vara hur stora som helst i Japan. Överallt kunde man hitta artister som Meja, Anna Book, The Trampolines, Bo-Kaspers Orkester, Pandora, Eggstone m.fl. m.fl. Och då har jag inte nämnt de ovanligare. Det var ju lite roligt.

Så gör de inte i Japan
Japan är ett fantastiskt land. Det finns så mycket att se och lära, det finns så mycket intressant att ta del av där. Kontrasterna är skarpa. De hetsiga tunnelbanestationerna och de fridfulla heta källorna, de nybyggda, trista skyskraporna i storstäderna och de gamla, fantasifullt utsmyckade slotten.
Nu när jag har kommit hem till Sverige igen tänker jag ofta "Varför gör vi så här? Så gör de inte i Japan". Allt är verkligen annorlunda.

Per - 22 september 1997

Tillbaka